Hej då semestern:(
New York New York....
Ojojoj!!! Det va själve satan med folk här är, alla dygnets timmar:)
När vi landade i new york så tog vi en shuttle buss till vårt hotel som vi hade fixat i förväg.
Vi kommer fram till little Italy och vårt hotel, receptionisten ger oss vår nyckel och vi öppnar vårt rum....... Sämsta rummet någonsin!
Det va precis att sängen fick plats, thats it!
Inte ens en egen toalett
På hotels.com stod det:
Med trådlöst wifi håller du dig uppkopplad på ett höghastighets internet.
Ni har en 32tums flat screen med ett utbud av flera hundra kanaler.
Toaletterna är nyrenoverade och gratis toalett artiklar ingår.
Dagstidning och städning ingår varenda dag.
INGET stämde:/
Ingen "nyrenoverad" toalett, inget täcke, en 14tums burk som tv utan kontroll och ingen kanal funka.
Det va bara att glömma det "snabba" internet som dom lova.
Jessica blev ledsen och vi kände oss lurade på det mesta.
Vi betala mycket mindre för hotellet i LA och ändå va det mycket bättre standard.
Jag sprang upp och ner för dom livsfarliga branta trapporna medans jessica satt uppe i vårt lilla utrymme:)
Jag och jessica kom fram till att vi inte ska stanna här mer än en natt, det är trots allt sista rycket på semestern nu och vi har hållt hårt i vår budget så vi bokade ett annat, MYCKET bättre hotel.
Det kosta mycket pengar men det är vi fan värda efter att vi har legat på betong golv två nätter på Sydneys flygplats, en fem centimeter tjock gammal madrass i Bali (90cm bred), femton dagar i en liten bil i Australien , bland bed bugs och råttor i Bali och en massa andra konstiga ställen som jag aldrig tänkt tanken på att jag skulle sova.
Det blev en natt på skit stället sen bokade vi två nätter på ett jätte fint hotel mitt i smeten med gångavstånd till många sevärdheter.
Idag är det sista natten och imorgon börjar vi resan tillbaka till verkligheten.
Jag/vi har varit med om en sju helsikes massa på denna resan och vi har genomgått ett stort test i vårt förhållande.
Vi har varit tillsammans dygnet runt tillsammans i 122 dagar utan några större gräl eller något sånt.
Det tycker jag är bra iallafall!!
Mer kärlek till Jessia känner jag nu och jag tror hon känner likadant:)
Denna resan kommer jag aldrig glömma.
Det kommer alltid finnas något att berätta för folk om resan, alltid något nytt tror jag.
Fyra månader av paradis, stress, glädje, svett, blod, skratt, feber, mys, öroniflammation, trams och framför allt lycka.
Lyckan jag känner av att vara med om en sådan här resa är obeskrivlig.
Och med dom orden så tackar jag för mig och jag tackar jessica för att ha introducerat mig i bloggandet, det har faktiskt varit kul:)
Tack och hej, leverpastej!
Punkt slut! //Edvin
