Sista dagarna i Bali
Dom sista dagarna på Bali har bestått av lite olika händelser som både min och jessicas mamma hade varit lite smått oroliga för. Men för att inte göra dom allt för nervösa så väljer vi att inte skriva om det här på bloggen, vi mår hur bra som helst och ni kan sova lugnt inatt;)
I Förrgår kom vi till ett ställe som heter echo beach (hyfsat nära Denpasar) och planerna var att vi skulle couch surfa hos en balines vid namn Diana i tre dagar, problemet va bara att hon inte dök upp den dagen vi hade bestämt.
Så där satt vi på ett café alldeles in till stranden med all vår packning och det blev mörkare och mörkare.
Jag fråga personalen om vi kunde få låna telefon och ringa henne men inget svar där inte...
Vi fick ta på oss all vår packning och börja leta efter ett ställa att bo.
Här är cirka 7 km mellan gatubelysningen så man kan ju lugnt säga att det va beck svart!
Vi behövde som tur va inte gå så långt innan vi hitta en fin bungalow till ett helt rimligt pris, vi fick till och med AC!!! Helt sjukt!!
När vi hade lagt all packning ifrån oss så tutar telefonen till och då va det Diana, hon kunde inte ta emot oss den kvällen så vi skulle träffas dan efter.
Vi fick en god natts sömn i vår fina säng och sen på morgonen så traska vi ner till stranden där vi hyrde en surfingbräda men vågorna va så in gudarnas förbannat höga så det va knappt vi kom ut bara. Vi gör ett nytt försök i Australien:)
Vi mötte Diana nere på stranden lite senare och hon tog oss till ett ställe där man hyr motorcyklar, hon hjälpte oss att få en till ett bra pris!
Vi har sovit hemma hos henne en natt nu och vi ska stanna där till imorgon då vi blir upplockade av en taxi som tar oss till flygplatsen.
Nu sitter vi och äter tacospå ett ställe i en by som heter Kuta och alldeles strax ska vi ner till stranden:)
Ha det fint!
/Edvin
Kommentarer
Kerstin Bengtsson
Skönt att det är ok med er, men jag ska bara säga att även jag som ung var med om saker jag inte ville oroa min mamma med när jag var ute och reste. Det är händelser man växer med och där man får en livserfarenhet med.Denna resa har bara börjat för er och ni kommer att stöta på fler ´händelser´som ni inte vill att era mördrar ska veta om. Sån´t är livet ni kära! Stor KRAM till er båda.
Ingela
Hej på er det är så spännande att följa er.kram ingela och Emma p,s vi vill veta vad som har hänt
Trackback
